Vad är dna släktforskning?

Varför ska man dna-testa sig? Ställ den frågan till tio personer och du kommer antagligen att få tio olika svar.

Att jag själv trillade in på just det här med dna-test för släktforskning beror på att jag alltid har varit intresserad av teknik och naturkunskap. När jag såg att det började dyka upp inlägg på olika forum på Internet om dna-släktforskning blev jag nyfiken. Jag träffade en dam på släktforskardagarna i Malmö 2008 som pratade väldigt mycket om dna-test för släktforskning. Då hade jag själv nyss börjat släktforska så det kändes väldigt avlägset och framförallt dyrt. 

2012 var jag på Who do you think you are Live i London och då var det flera föredrag som handlade om dna och det fanns även utställare på plats som försökte förklara vad det hela gick ut på. Jag köpte till och med en bok med mig hem på ämnet, DNA and Social Networking av Debbie Kennett.

Who do you think you are Live 2012, paneldebatt "Breaking the barriers with social networking, strategies and tricks"  Från vänster: Laurence Harries, D Joshua Taylor, Daniel Lynch. Lisa Louise Cooke, Peter Christian och Paul Howes.

2013 skickade jag så efter mitt test. Jag var nyfiken på hur den här nya tekniken skulle kunna hjälpa mig i min släktforskning. Jag hade en fader okänd gåta jag ville lösa. Jag har dessutom en mormor som kom från Estland och trots att det finns väldigt mycket on-line från de estniska arkiven (och jag har tagit ett par kvällskurser i ryska för att kunna läsa dokument skriva i kyrillisk handstil) så tar det mig lång tid att komma vidare. 

Jag hoppades att ett dna-test skulle hjälpa mig med min fader okänd-gåta och att jag skulle hitta estniska släktingar som kanske kommit längre i forskningen är vad jag hade.

Så för mig var det kombinationen av den senaste tekniken tillsammans med de fantastiska arkiven vi har här som jag ville jobba med.

Hur fungerar det med dna-test då?

Jo, beroende på testbolag så skrapar du insidan av din kind eller så spottar du i ett platsrör. Skrapet eller salivet skickar du sedan i väg till ett laboratorium där det analyseras. Där tittar man på drygt 700 000 ställen på över dina kromosomer. Tack vare hur dna't i kromosomerna är uppbyggt, du ärver hälften av din mamma och hälften av din pappa, ca 25 % från farmor, farfar, mormor och morfar, ca 12,5 % från farmors föräldrar, farfars föräldrar, mormors föräldrar och morfars föräldrar och så vidare - så kan man jämföra ditt dna med de andra personerna som har testat sig i samma databas.

Ju mer likt dna ni har, desto närmare släkt är ni. Och eftersom vi vet hur vi ärver vårt dna hälften från mamma och hälften från pappa och så vidare, så, om du får träff på någon i databasen där ni delar till exempel 12,5% dna så kan det vara en kusin. Men det kan också vara ett syskon till dina föräldrar eller ett barn till ditt syskon. Och det är så det fungerar. Du jämförs med hur mycket dna du delar med de andra personerna i databasen och utifrån hur mycket så kan man se ungefär vilket släktskap det skulle kunna vara.

Det är nu det roliga börjar, att släktforska bakåt på en match och se om du hittar er gemensamma ana. Ibland går det lätt och ibland är det klurigare. Ibland upptäcker man att släktskap inte stämmer. Ibland märker man att man är släkt med en person på fler än ett sätt.

När du har hittat ett släktskap till en dna-kusin är det häftigt att veta att du har identifierat ett specifikt segment i ditt dna som kommer från just den här anan. Även om det var någon som levde på 1800-talet och som du aldrig har träffat bär du på något sätt den anan med dig, djup inne i varenda cell. När man tänker på det är det faktiskt en riktigt hissnande känsla.

Det här är en schematisk bild på kromosom 8, på mammas sida. Det lila segmentet längst ute till vänster vet jag att jag har fått från min morfars farfar, Jöns Torkelsson Berlin. Han var husar och levde mellan 1850 och 1929. Verktyget jag använder för att dokumentera segment finns på dnapainter.com

Just det här med att man kan veta från vem olika bitar av dna'r kommer ifrån brukar vara det som ställer till huvudbry innan man har kommit in i tänket. Jag får ofta frågan hur jag kan veta var mitt dna kommer från när jag inte har tillgång till dna't från mina anor som levde för mer än 100 år sedan. Men det har ju att göra med hur vi ärver vårt dna och att det finns personer i databaserna att jämföra sig mot där vi kan hitta vår gemensamma ana.

Dna-testet jag beskriver här är ett så kallat autosomalt dna-test. Tar man en sådant får man matcher från både mammas och pappas sida. Det finns även Y-dna test, dessa kan endast män ta och då tittar man på den raka fädernelinjen och mtDNA test som både män och kvinnor kan ta. Där tittar man på dna som finns i mitokondrierna och på sin raka mödernelinje, det vill säga på mormormorsmor och så vidare.